Vad är montessori?

Ett montessoriskt arbetssätt i grundskolan innebär att barnet:

  • väljer arbete utifrån sin egen planering - som är gjord med stöd av en vuxen
  • arbetar i sin egen takt - under sammanhängande arbetspass
  • kan arbeta färdigt utan att bli störd
  • kan repetera så ofta han/hon vill

I montessoriskolan har man ingen gemensam förmiddagsrast. I stället tar man naturliga pauser för att t ex äta frukt med en kompis, hämta och lämna arbetsmateriel, gå ut på motorikbanan. Man får tid att fördjupa sig i ett arbete och om skoldagen tar slut kan man lämna det framme för att fortsätta följande dag. Det som kanske är mest utmärkande för montessoriskolan är att det föreligger samma arbetssätt i all verksamhet

Här nedan följer en kortfattad beskrivning av Montessoripedagogikens ursprung och filosofi. För mer utförlig information se bl.a. följande länkar: www.montessoriforbundet.se

Maria Montessori

Montessoripedagogiken utformades av Italiens första kvinnliga läkare, Maria Montessori (1870-1952). Hennes noggranna observationer av barns utveckling ledde så småningom fram till en pedagogik som tillvaratar barnets nyfikenhet och upptäckarglädje. Även om tankarna och metoderna har utvecklats vidare, står sig de grundläggande idéerna än idag.

"Hjälp mig att hjälpa mig själv"

"Hjälp mig att hjälpa mig själv" (även: "Hjälp mig att göra det själv") är en bärande tes i denna pedagogik. Grundtanken är alltså att ge barnet endast den hjälp det behöver, och låta barnet själv tänka ut en lösning på problemet. Varje individ behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand, eftersom all onödig hjälp utgör ett hinder i barnets

 

Utveckling i egen takt

Maria Montessori fann att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Från det allra tidigaste intresset att kunna äta på egen hand samt lära sig gå och prata, till intresset för läsning, matematik, rymden, världen osv.

Frihet att välja och möjlighet att arbeta ostört

Tanken är att låta barnets eget intresse leda det att söka kunskap. Att man bäst tar tillvara barnets spontana lust för arbete, genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap. Att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift. Barnet får lov att välja sysselsättning, så länge verksamheten inte blir störande för andra i gruppen. Resultatet blir arbetsglada och harmoniska barn med förmåga till koncentration och självdisciplin.

Lärarens roll

I en Montessoriskola är lärarens uppgift att observera, stimulera, uppmuntra och stödja barnet i dess utveckling, inte att dirigera eller forcera barnet. Läraren berättar, beskriver, orienterar, klarlägger. Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materielen ska användas för att ge meningsfull träning. Därefter gäller det att låta barnet arbeta självständigt och ostört med sin uppgift.

Miljön och materialet

För att möta barnets behov av stimulans finns det utvecklade Montessoriläromedel för olika intresseinriktningar och mognadsstadier.

Undervisningsmaterialet är noggrant utprovat och utvecklar barnets begrepps-uppfattning. Det finns sinnesutvecklande materiel och sådant som övar barnet i vård av sin egen miljö samt i utförande av enkla praktiska göromål t.ex. påklädning. Vidare finns redan i förskolan materiel för förberedelse till och inlärning av skrivning, matematik, geografi och naturkunskap. En viktig del i verksamheten utgör också de fritt skapande aktiviteterna t.ex. målning, vävning, musik och rytmik.

Social träning

Allt material har sin särskilda plats. Den som har använt ett material, har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.

Genom lekbetonade övningar i socialt beteende skapas goda vanor för samvaro i grupp. Barnen tränas till hjälpsamhet och hänsyn till kamrater och vuxna. Allt arbete bygger på samspel och ömsesidig respekt.

Källa: MontessoriTidningen nr 5-95.